Nyss fyllda tjugosex har VFX-artisten Jacob Danell visat hela Sveriges filmbransch var skåpet ska stå. ”Den Blomstertid nu kommer” är den tyngsta svenska effektfilmen genom tiderna, och det unga filmteamet bakom har tänkt nytt i varje detalj. Med kompressor från Biltema och bilkrasher från Lekia räcker man fingret åt stofilerna från förr – samtidigt som man röjer väg för framtiden.
-Vi bor kvar i Norrköping, säger Danell till Monitor som fått erbjudanden både från Hollywood och Stockholm. För det finns liksom ingen anledning att flytta härifrån!
Och vinnaren är…!
På Guldbaggegalan 2019 höll Jakob Danell tummarna hårt så de vitnade inför kungörelsen på scen. Men det blev inget. Ingen bagge i alla fall. Men bakom kulisserna hade ett paradigmskifte startat, om vad som är möjligt att göra med Svensk Film och till vilka resurser. Ett paradigmskifte signerat Jakob Daniell, brorsan Victor och kompisarna på Crazy Pictures i Norrköping. Ett före och efter hade börjat ta sig form, helt oavsett kvällens Guldbaggegala. Ett före och efter killarna som skapade Blomstertid genom att tro och trolla med sin idé.
-Förutsättningen för filmskapande har förändrats, förklarar Danell för Monitor. Den som har en mobiltelefon kan göra en film, det är faktiskt så! Och adderar man sedan Adobepaktet med Photoshop och After Effects har man den poststudio man behöver. Håller storyn så finns tekniken tillgänglig.
Sjutti film – resten effekter!
Crazy Pictures etablerades i Norrköping 20XX med Jakobs lillebror Victor Danell som regissör och förgrundsgestalt. Sedan dess har det blivit flera kort- och reklamfilmer, ofta med varm humor och grymma effekter i kombination.
-Min roll börjar redan i manusarbetet när vi sätter en ton på filmen, förklarar Jacob Danell. Ofta landar vi i en 70 / 30-proportion, där sjuttio procent står för traditionell film utan effekter.
Danell väljer ofta halvdigitala metoder framför ren 3D, och resonerar om tankarna bakom besluten.
-Om kameran åker i 500 km/h och sedan faller över ett stup saknas all trovärdig kamerarepresentation. Som publik känner man det, och illusionen blir lidande. Jag tror fortfarande på att göra effekterna på set för kvalitetens skull, och för detaljerna.
Danell berättar om när huvudpersonen YYY spränger en bomb i ett kontrollrum. Skådespelarens stunt- och flygresa gjordes med vajrar, men sedan var det dags att skapa lagret för själva detonationen.
-Det blev en kompressor från Biltema, skrattar Danell och berättar att den sen fick följa med genom hela inspelningen.
Tricket blev att bygga ett skalenligt rum av kontrollrummet i miniatyr, som sedan målades blått. Därefter lite jord och detaljer med tryckluften från Biltema, och detonationen var ett faktum.
-Med 3D hade vi tingats till partikelsimulationer över varje vägg, hörn och tröskel – här satt geometrierna som klistrade!
Spelmotor bakom filmscener
Bröderna film med Victor och Jacob har vuxit upp med utmaningarna av bildberättande, och vet att sätta storyn i fokus.
-Förarbetet väger oerhört tungt för oss, förklarar Jakob som uppfunnit helt nya metoder för förvisualisering av tagningarna.
Det är storyn som banar väg för alla kreativa val under processen. Allting måste förhålla sig till den.
-När Unreal Engine släppte version 4 öppnade det dörrar för oss, förklarar Jakob för Monitor. Dittills var spelmotorn maximalt komplicerad och krävde kodning – men med 4:an implementerades noder och med det ett användbart gränssnitt. Det gick att börja jobba med programmet utan att vara ingenjör.
-Vi började simulera varje scen komplett med skådespelare, scenografi, kameror och kamerabanor förklarar Jacob. Prova oss fram med olika lösningar, och diskutera med fotograf.
Jakob förklarar att Unreal Engine, som är spelmotorn bakom en lång rad framgångsrika titlar, gjorde det möjligt både att välja kompositioner i de enklare scenerna, men framför allt detaljplanera de mer komplicerade. Här kunde skådespelarnas positioner och kamerabanorna animeras och renderas till previews. Det gav flera ledtrådar till det kreativa arbetet och regi, men gjorde också att man var extremt förberedd under tagningarna.
-Min roll som VFX Supervisor var ofta att ha järnkoll på mått och avstånd från inspelningsplatserna, förklarar Jakob. Mycket handlade om att mäta upp, anteckna och memorera – för att sedan kunna använda informationen i postarbetet.
VR och headset för att kunna jobba med handkamera och mer traditionella lösningar direkt i Unreal låg precis runt hörnet, men här körde den skarpa produktionen om teknikutvecklingen.
-Det får bli nästa film, förklarar Jacob som avslöjar att beställningen på ett VR-set faktiskt hann läggas.
Debutfilm med anspråk
Crazy Pictures ”Den blomstertid nu kommer” hade premiär sommaren 2018. Filmen, som under flera sökomgångar fått kalla handen av filminstitutet, var oväntad och utmanande på alla håll – den kom från ingenstans, skapat av ett ungt filmteam som krossade både regelverk och fördomar i sin kamp mot bioduken.
-Jag har väl viss förståelse skrattar Jakob Danell och berättar om debutfilmen vars manus är späckat med kraschande helikoptrar, katastrofscener och raserade broar.
-Det finns väl lättare instegsprojekt som är rimligare att tro på initialt än Blomstertid, menar Danell.
Crazy Pictures fick till slut nog av motgångarna, spottade i nävarna och sparkade igång projektet trots allt. Man spelade in och sökte finansiering samtidigt, plus att man hela tiden trollade med knäna.
-Allt ska vara så företagsmässigt i Stockholm klagar Jacob, här i Norrköping är det lite mer av att man ringer en kompis.
Jacob ger ett exempel där man räknade på att sätta dyra stuntmän i bilarna som skulle krascha utanför Rosenbad. Betydligt billigare blev att istället söka upp en kompis med mekaregenskaper, fixa in radiostyrning i bilarna och köpa grejer på Lekia. -Vi hade ett reglage för gas och ett för broms, plus en vindrutetorkarmotor som vi kopplat via ett kugghjul till ratten, säger Danell med glimten i ögat. Och så prylarna från leksaksaffären. Och sen ett gediget säkerhetstänk runt själva inspelningen förstås, men kanske framför allt ett mindset att driva igenom våra visioner – även om det blåste motvind.
Samma dag som den här artikeln publiceras, fyller Jacob Danell 27 år. Födelseåret är 1992 – samma år som Macintosh släppte sin Performa, The Bodyguard med Kevin Costner och Whitney Houston hade premiär och för en halv årslön kunde stillbildsfotografer lägga vantarna på 1.3 megapixelkameror från Nikon. Kanske startade inte utvecklingsarbetet till ”Den Blomstertid nu kommer” 2012 som Jacob gör gällande – kanske var startåret istället redan 1992? Den digitala plattformen var nylagd. Generationen som skulle använda den föddes. Och långt, långt bort mot horisonten kunde man urskilja digitala videokameror och demokratiserad filmproduktion – och ytterligare längre bort filmer som ”Blomstertid”?
”Och vinnaren är…” sa programledaren och drev upp kvällens tävlingsstämning.
På kort sikt var det nog rätt och riktigt att hålla tummarna så de vitnade på Guldbaggen 2018. På kort sikt gick nog priserna rättvist till de fantastiska yrkesmän och kvinnor som förtjänade dem. Men om man lyfter blicken..? Hur ser en vinnare ut med historisk distans?
-Jag får egentligen inte berätta om våra planer, försöker Jacob när Monitor frågar om framtiden, men om man…
Ja? Frågar monitor.
-Man kan tänka att även om jag inte får berätta så kan man väl hinta att…?
Ja? Dröjer monitor.
-Jag säger som vår producent sa under den där Galakvällen. Vi vann inte priset. Men vi vann allt annat. Och vad kommande filmer beträffar – Blomstertid var bara början!